Den som upprättar en överensstämmelsedelklaration för sin förpackning måste kunna underbygga den. Denna underbyggnad kallas den tekniska dokumentationen, och det är mer än bara en underskrift på ett formulär. Dokumentationen innehåller vanligtvis en produktbeskrivning och materialsammansättning för förpackningen, beräkningen eller underbyggnaden av återvinningsbarhet, testrapporter eller leverantörsförklaringar om använda material, och en separat underbyggnad om oroande ämnen såsom tungmetaller och PFAS. Just denna senare del förbises oftast i praktiken.
Detaljerna som spelar störst roll här är att en överensstämmelsedelklaration utan underliggande bevis har litet värde. Förordningen kräver inte bara att förklara att en förpackning uppfyller de väsentliga kraven, utan också att kunna påvisa med vad. För tungmetaller och PFAS handlar det inte om en avsikt eller ett inköpsvillkor hos leverantören, utan om en konkret förklaring med gränsvärden som materialet har testats mot. Denna del saknas ofta, även om den innehållsmässigt väger tyngre än själva förklaringen.
Vad den tekniska dokumentationen normalt innehåller
En dokumentation börjar med en beskrivning av förpackningen: materialtypen, funktionen (säljförpackning eller transportförpackning, med en egen bedömning för var och en), och vikt och volym i relation till innehållet. Därefter följer underbyggnaden av de väsentliga krav som anges i bilaga II: är förpackningen utformad för minimering, är återanvändning eller återvinning möjlig, och enligt vilken standard eller testmetod fastställdes detta. För material från en leverantör är det ofta en förklaring från leverantören plus den egna bedömningen av hur materialet används i praktiken.
Därtill hör ett avsnitt om namn och adress. Själva förpackningen eller tillhörande dokumentation måste kunna spåras tillbaka till den ansvariga parten: vem är tillverkaren och var är denne etablerad. För förpackningar som tillverkas utanför EU kommer här också frågan om vem som är ansvarig inom unionen. Detta ämne berör frågan om vem som i er specifika situation räknas som tillverkare, och det skiljer sig åt beroende på förpackningstyp och land där ni levererar. se i några frågor vilken roll som gäller för er förpackning ger där en första indikation utan att ni omedelbar behöver ett konto.
Ämnesförklaringen: den delen som ofta saknas
Förutom material- och designunderbyggnaden kräver dokumentationen en separat förklaring om förekomsten av tungmetaller såsom bly, kadmium, kvicksilver och sexvärdigt krom, och om PFAS. Detta är ingen bockmark på ett leverantörsformulär, utan en förklaring som konkret hanterar koncentrationer och gränsvärden. För företag som köper sin förpackning från en extern tryckeri eller förpackningstillverkare innebär detta att denna förklaring måste inhämtas från leverantören, och att ansvaret för dokumentationens fullständighet ligger hos tillverkaren, även om produktionen är outsourcad.
Detta berör direkt varför företag ibland tror att de är klara när överensstämmelsedelklarationen är undertecknad. Det är precis tvärtom: förklaringen är sammanfattningen, dokumentationen bakom är beviset. Tillsynsmyndigheter och, där tillämpligt, marknadsplatser kan begära denna underliggande dokumentation, inte bara själva förklaringen.
Varför detta kan skilja sig åt beroende på förpackningstyp
En säljförpackning och en transportförpackning bedöms separat, och det får konsekvenser för vilka delar som är relevanta. För en säljförpackning handlar det ofta om återvinningsbarhet av materialet i relation till innehållet; för en transportlåda spelar snarare frågan om tomt utrymme och förhållandet mellan förpackning och transporterat produkt in. Den som använder båda typerna gör klokt i att hålla ett eget dossier för varje typ istället för ett dokument för hela förpackningsflödet. gå igenom kunskapsbanken per förpackningsämne ger en översikt över hur detta utarbetas per situation.
Där dessa dokument kommer från och hur du håller dem uppdaterade
Underbyggnaden för denna typ av dokument kommer från de officiella texterna själva, inte från en tolkning som skiljer sig åt mellan rådgivare. Vid osäkerhet om vad som gäller i en specifik situation, förblir lagstiftningen eller en jurist utgångspunkten; en rollvägledare eller dossiöverktyg kan organisera, men ger inget juridiskt omdöme i gränsfall. läsa var informationen på denna webbplats kommer från visar hur det är organiserat på epria.eu.
Sammanställning och uppdatering av ett sådant dossier, inklusive mallar för överensstämmelseerkläringar och kemikaliedeklarationer, ingår i den betalda delen av plattformen; indikationen på vilka dokument som är relevanta för din förpackningstyp kan ses kostnadsfritt. se vad som ingår i prenumerationen och vad som förblir kostnadsfritt ger klarhet om det.
Vill du först veta om, och vilka, dokument som är relevanta för din förpackning innan du lägger tid på ett dossier? Den kostnadsfria snabbscanningen ger en första indikation, och rollvägledaren visar vilken roll och vilket land som hör till din situation.